Porträtt – Om hösten var en låt skulle den vara Flatlands

Daniella sitter i ljuset från en dämpad oktobersol och ser fundersam ut. Så lyfter hon blicken och säger: ”Flatlands. Du vet, med Chelsea Wolfe.” Nej, det vet jag inte, men om hösten var en låt så skulle det vara just Flatlands, menar Daniella.

Daniella Annvir pluggar just nu sin fjärde och sista termin högskoleförberedande kurs, en del av allmän kurs, på Östra Grevie folkhögskola. Hon ska sluta i december och planerar att gå vidare till studier i stadsplanering. Jag frågar om hon alltid vetat vilken väg i livet hon skulle ta.

”Nej!” Hennes svar kommer så direkt att jag måste skratta rakt ut. Hon förstår och skrattar med, och fortsätter: ”Idén om stadsplanering fick jag andra terminen när jag arbetade med en fördjupning om hur arkitektur påverkar människors känslor och mående. Det var jätteintressant! För mig är det en viktig drivkraft, att få brinna för det jag arbetar med, att få göra skillnad och vara med och förändra. Det är också där jag ser mig i ett samhälle, inte nödvändigtvis som frontperson, men som någon som gör något som är betydelsefullt för andra och mig själv.”

”Har du barn och familj?”, undrar jag. Daniella nickar. ”Två döttrar och en sambo. Och katter.” Hon funderar en stund under tystnad och fortsätter sedan: ”Det är också en viktig drivkraft, att vara ett gott föredöme för mina döttrar, att vara någon som kan och förstår. Jag tycker om att förstå, att förstå sammanhang och hur allting hänger ihop. Det ger mig trygghet. Och, det visar mina döttrar att de också kan.”

Efter att ha arbetat i åtta år bestämde sig Daniella för att plugga färdigt gymnasiet och sökte en kurs på Komvux. ”En enda kurs! Och ändå kändes det som om det tog ett år att bli färdig.” Så då blev det Östra Grevie folkhögskola, och jag undrar varför just den. ”Jag är uppvuxen i byn och känner skolan. Det är ett litet och tryggt sammanhang, så även om jag idag bor i Malmö har det varit en självklarhet att studera just här. Och fyra terminer på folkhögskolan har varit så roliga att de känts som en enda!”

Vilken är då skillnaden mellan vuxenutbildning på folkhögskola och studier på ungdomsgymnasium? Jag ställer frågan, eftersom det var 37 år sedan jag själv studerade på gymnasium och mina minnen är inte längre lika klara som de en gång var. ”Samtalen”, svarar Daniella. ”Det är enklare och mindre komplicerat att samtala med andra vuxna, än vad det var när en var tonåring och osäker. Och så är det folkhögskolan, en trygg plats som skapar möjligheter för bra samtal med andra.”

Jag ska snart köra igång en lektion och behöver lämna för att hämta mina saker, men jag vill veta en sak till innan jag går: ”Vem är du? Alltså, vem är du just nu?” Daniella tittar på mig som om jag ställt en fråga det saknas svar till, men efter att ha suttit tyst en stund svarar hon: ”Just nu, idag, definierar jag mig nog mest som feminist och kroppsaktivist, som någon som arbetar för att bryta de normer som finns om hur en kropp får vara.”

När jag går därifrån tänker jag att vi är många som kommer att må bättre när vi bor i städer som Daniella planerar. Och att jag ska lyssna på Chelsea Wolfe ikväll.

 

Stina Svensson

 

 

 

­­

Porträtt – Om hösten var en låt skulle den vara Flatlands

Vaccination till alla elever
Skip to content