Studierna har gjort mig självständig
Hon vet vem hon är, men inte vad hon ska bli. När svenskläraren berättade om litteraturens dramaturgi fick hon upp ögonen för författaryrket och när hon började följa en syrisk Instagramprofils väg mot drömjobbet som apotekare tyckte hon att det lät spännande.
– Jag är nyfiken på och inspirerad av andra människor, säger Muna Saad.
Barnen är lämnade på förskolan, maken på jobbet. Lägenheten är alldeles tyst. I den mjuka fåtöljen sitter en nybakad student och dricker varmt te ur studentpresenten hon har gett sig själv: en Marimekko-mugg med vinröda och laxrosa blommor. Så föreställer sig Muna den första dagen efter sex terminers gymnasiestudier. Lugn och ro. Vila. För de senaste åren har varit hektiska med heltidsstudier och småbarn.
När Muna kom till Sverige för snart tio år sedan hoppades hon på en snabb studieväg för att därefter börja på universitetet. Men gymnasiebetygen var kvar i Jemen, föräldrarna och syskonen hade flytt och krig härjade i landet. Därför: ingen möjlighet till kortare studier. Då suckade hon. Hon var ung och hade bråttom. Ville framåt. Fort.
Nu suckar hon inte längre, hon är tacksam över att studierna fick ta tid. Muna har en stabil grund att stå på och är trygg i det svenska språket. Hon har fått nya ämneskunskaper och vässat sin analysförmåga. Hon kommer aldrig att glömma gemenskapen i klasserna oavsett om det var under lektionerna, rasterna eller på grill-utflykter vid havet. Men störst av allt: åren på Östra Grevie folkhögskola har förändrat henne som person.
– Tidigare var jag väldigt påverkad av andra. Nu är jag en självständig person. Jag lever i ett fritt land och kan göra vad jag vill, varför inte göra mitt bästa?
Och gjort sitt bästa har hon ständigt, oavsett ämne. Hon funderar över var hennes drivkraft kommer ifrån och svarar familjen och sociala medier. Muna har en stor släkt och innan kriget 2015 bodde allesammans i ett hus i södra Jemen. Muna hade ”läshuvud” och blev som liten sedd och uppmuntrad. Hon var ofta med när släkten diskuterade. Och vilka diskussioner det blev!
– Jag har fem farbröder. Två av dem är religiösa, två är marxister och har bott på Kuba, en är läkare. Mina fastrar är lärare och företagare. Som barn delade de sina tankar med mig. De såg mig som en av dem.
Även om Muna hade en harmonisk barndom hemma i Jemen tyckte fadern att hon och brodern skulle testa sina vingar i ett annat land. Situationen började bli spänd i hemlandet och det kunde vara klokt att ha en utväg. Muna och brodern flyttade till Turkiet och började sälja kläder.
– Hur affärerna gick? Tja, inte strålande. Vi var unga (22 och 19) och oerfarna.
Hursomhelst fastnade syskonen i Turkiet när kriget bröt ut. Vad skulle nu hända? Brodern hade sikte på Europa och Muna, den lojala systern, följde med. Först när hon hade satt sin fot i gummibåten som skulle ta dem över Medelhavet, insåg hon risken. Flera tusen flyktingar dog under samma resa det året.
Muna hade träffat kärleken i Turkiet och flydde till maken i Sverige. Den första tiden i det nya landet var svår. Muna var van att vara omgiven av människor, här var det bara hon och maken. Sakta men säkert började hon vänja sig. Studierna och moderskapet blev en väg in i samhället och tack vare studierna fick hon vänner för livet. Kompisar från Filippinerna, Libanon och Sverige. En av de forna studiekamraterna ska hon läsa med i vår.
– Vi behöver några ämnen för att komma in på apotekarutbildningen och ska läsa dem på Komvux. Vi har samma dröm och kan stötta varandra i studierna, säger Muna.
En annan dröm är inspirerad av sociala medier. Hon följer personer från hela världen, älskar radioprogram som Språket i P1 och teveprogram som Husdrömmar. Om hon får som hon vill köper hon en dag ett hus i Jemen och flyttar dit med familjen. Hon tänker sig ett enkelt, äldre hus med stor trädgård.
Blir det ett Husdrömmar i jemenitisk stil? Här svarar Muna någonting som främst designintresserade känner till och som artikelförfattaren får googla fram betydelsen på:
– Jag tänker mig ett farmhouse i Scandinavian style. Där vill jag odla frukt och bär, göra sylt och marmelad av vattenmeloner, äpple och kanel.
En annan tanke med Jemen är att barnen ska få en ordentlig grund i det arabiska språket. Hemma talar familjen arabiska men barnen, främst det äldsta som har gått längst på förskola, svarar helst på svenska.
– De behöver inte gå i en arabisk skola men jag vill gärna att de lär sig arabiska.
Hur är läget i Jemen nu, vågar du åka tillbaka?
– Jemen är märkt av kriget. Läget är lugnare men när som helst kan oroligheter blossa upp. Många familjer är fattiga och beroende av släktingar som skickar pengar till dem. Men jag drömmer alltid om att återvända.
Text och foto: Johanna Darnéus
