Första blosset gav honom känslan han sökt efter i hela sitt liv: ett inre lugn.
I drogernas förföriska värld existerade varken ångest eller katastroftankar. Snart var han fast och substanserna hans stora kärlek. Berättelsen om Oskar handlar om hur en person med trygg och kärleksfull bakgrund kan hamna i narkotikans händer – och lyckas bryta sig loss.
– ”Jag har fått ett helt nytt liv”
Oskar sitter i vilorummet på Östra Grevie folkhögskola Malmös övre våning. Han lutar huvudet tillbaka mot den mjuka soffan, justerar sin blonda hästsvans, och börjar berätta.
Oskar är född och uppvuxen i Norrköping. Han är enda barnet och beskriver sin barndom som harmonisk. Skolan var lätt för honom och han hade många vänner. På eftermiddagarna brukade han och vännerna träffas vid skateparken för att åka skejtboard eller BMX och umgås. Det var där han som femtonåring testade droger (cannabis) för första gången.
– ”Cannabis är relativt vanligt i skejt- och BMX-kretsar och inget man höjde på ögonbrynen åt”, säger Oskar.
Oskar berättar att han alltid har varit en orolig själ. Rädd för andra, rädd för sig själv och med huvudet fyllt av katastroftankar. Om mamman skulle komma hem från jobbet men var lite sen inbillade han sig att hon hade krockat med bilen och dött. Han beskriver känslan av första blosset som oslagbar. Alla jobbiga känslor var borta – ersatta av ett lugn om han rökte cannabis – och en energikick och skärpa – om han gick på amfetamin.
Problemet var abstinensen. När han väl hade testat droger ville han ständigt vara hög. Och det var abstinensen som gjorde att missbruket gick från stundtals till dagligen redan på gymnasiet. För att lindra suget efter droger började han ta piller. Och det var här allt började gå utför.
Oskar och hans gäng, en grupp på ungefär tio killar, experimenterande vilt med droger när andra klasskamrater drack alkohol på fester. Men hur klarade han skolan?
– ”Jag har alltid haft lätt för skolan och eftersom jag skötte studierna reagerade inte skolan. I efterhand har jag funderat över om de inte misstänkte något.”
Inte heller föräldrarna förstod – till en början.
– ”Droger var en okänd värld för dem, jag minns knappt att de ens drack alkohol. De var vana vid att jag umgicks med mina kompisar och kom hem sent på kvällarna när de var redo att lägga sig så det blev mest hej och godnatt”, säger han.
Strax före 18-årsdagen introducerades han till opioider, det vill säga smärtstillande läkemedel och droger som ger morfinliknande effekter. Oskar minns det tydligt. Han var hos en kompis en fredagskväll och vännen hade en karta tramadol. Om känslan efter första blosset cannabis hade varit underbar var detta himmelriket.
– ”För mig var detta känslan jag letat efter. Kroppen kändes som smälte ihop med soffan, jag bara var, det fanns inget ont i världen, ingen oro. Allt kändes bara okej.”
Medan drogerna han tidigare hade testat gav starka bieffekter kunde han ta tramadol flera dagar i sträck. Många av hans vänner fastnade för kokain och amfetamin. För Oskar var opioiderna den stora kärleken. Kroppen vande sig snabbt vid tramadolen och han gjorde av med mycket pengar. Att få tillgång till droger var aldrig ett problem. Det fanns alltid någon som sålde i skejtparken och när Oskar hade drogat en längre period lärde han känna langare. Han förklarar att det är vanligt att det är missbrukare också säljer droger för att kunna finansiera sitt missbruk.
Snart kretsade Oskars hela tillvaro kring droger. Han köpte, sålde och missbrukade. Vännerna som hade drogat på helgerna byttes ut mot tyngre missbrukare. När drogerna blev allt tyngre och kvantiteten större var det omöjligt att dölja och en dag hittade Oskars föräldrar en pillerkarta i hans rum. Sakta men säkert började de förstå omfattningen av sonens missbruk och såg ingen annan utväg än att orosanmäla sonen. Eftersom Oskar visste att han inte skulle kunna missbruka på ett tag passade han på att stoppa i sig alla tabletter han hade hemma vilket ledde till en överdos.
– ”Jag vaknade på intensiven och undrade hur jag hade hamnat där”, säger Oskar.
Sedan åkte han in på behandlingshem och lovade föräldrarna att aldrig mer röra narkotika men trots överdosen och att människor omkring honom hade dött av missbruk hade han inte en tanke på att sluta.
– ”Väl på hemmet räknade jag dagarna tills jag skulle vara hemma och sökte alla bistånd jag kunde få för att köpa droger. Man fick pengar för att köpa kläder och de sparade jag till hemkomsten”, säger Oskar.
En dag lyckades han hålla sig ren efter att ha kommit hem. Eftersom Oskar inte längre bodde hos sina föräldrar utan hos en kompis märkte de inte att han började missbruka direkt. Fast när de gjorde det och soc-anmälde honom igen blev det sis-hem, det vill säga tvångsvård.
– ”Någon vidare vård var det inte, snarare en förvaring. Jag och de andra intagna satt i ett rum och pratade droger medan personalen befann sig i ett inglasat rum intill för att ha översikt över de boende”, säger han bistert.
Det var också här han introducerades till en sajt på internet där man kunde beställa droger. Oskar hade lyckats få en lägenhet via socialen och beställde droger dit.
– ”Pappa hade hämtat nycklarna till lägenheten när jag var inlagd och jag var rädd att han skulle gå in i lägenheten och hitta drogerna. Därför beställde jag dem så nära på min utskrivning som möjligt.”
Så fort han blev utskriven skyndande han sig hem, tryckte in nyckeln i låset, såg paketet med piller på golvet och stängde knappt dörren innan han började knapra piller. Nu hade drogerna tagit över Oskars liv helt. Gymnasiet hoppade han av, skejting och BMX ägnade han sig inte åt längre. Heroinmissbruket kostade över 500 kronor per dag och varje dag handlade om att finansiera missbruket.
Många år hade gått sedan första blosset. Oskar bodde ensam i en liten etta i Norrköping och gick på socialbidrag. Någon längtan efter att sluta fanns fortfarande inte. Men en kväll när han och en kompis drogade fick vännen en överdos. Kompisen trillade ihop och slutade andras. Oskar fick panik, ringde 112 och gav honom hjärt- och lungräddning.
– ”Jag kände till folk som hade dött av droger men det här var första gången jag började fundera på att lägga av”, säger Oskar.
Började fundera på, ja. För trots nära-döden-upplevelsen fortsatte han och vännerna att missbruka, om än i mindre skala. Dock hade kompisens överdos väckt något i honom. Oskar började också sakna alla de kompisar han förlorat när han gick ner sig i drogernas värld. Hans bästa vänner hade flyttat till Malmö och första gången Oskar satte sin fot i staden trivdes han. Han gick med på att läggas in igen och där – på behandlingshemmet – kom vändpunkten. För första gången i sitt liv kände han sig klar med drogerna.
Idag har det gått över ett år sedan Oskar tog sin sista sil. Han säger att han har fått ett helt nytt liv, ett liv där han slipper jaga droger. Oskar läser andra terminen på högskoleförberedande kurs på Östra Grevie folkhögskola i Malmö och stortrivs, både i staden och med plugget.
– ”Jag funderade på Komvux ett tag med jag behöver ett sammanhang, en klass, en gemenskap, närvarande lärare och rutiner. I gymnasiet satt jag mest och gjorde annat under lektionerna, nu antecknar jag och lyssnar.”
Oskar börjar varje morgon med att få sin behandling på en privat, så kallad LARO- klinik. LARO är ett underhållsprogram som ska hålla personer från abstinens och minska drogsuget. På kliniken får han metadon vilket har gjort honom piggare och gett honom livsenergi.
På kliniken träffar han andra som är i en liknande situation, pratar lite med dem och går sedan till skolan och studerar till eftermiddagen. Han träffar kompisar när han är ledig och funderar även på att återuppta skejtandet och BMX-cyklandet. Han går på tolvstegsmöten och får regelbunden samtalsterapi. Något han inte gör är att festa. Oskar är rädd för att fastna igen och vet att det räcker med att någon säger ”ta bara lite, det är ingen fara” för att han ska vara tillbaka i missbruket igen.
I framtiden vill Oskar läsa till socionom. Han jobbade en kort tid i butik och förstod tidigt att det inte var hans framtid. Han vill i stället studera på universitet och drömmen är att hjälpa unga att bli drogfria.
– ”De som hjälpte mig från drogerna var behandlare som själva hade varit missbrukare”, säger han.
Relationen med föräldrarna är återställd och han prata med dem varje dag. Oskar säger att han i efterhand förstår hur tufft det måste ha varit för dem att se honom gå ner sig.
– ”Jag tänkte bara på mig själv under de tio år jag missbrukade. Visst önskar jag att jag hade varit lite smartare än att testa droger men jag älskade ruset och ville inte sluta. Det var den vägen jag behövde gå för att komma dit jag går idag.”
Vad vill du säga till andra som är nyfiken på droger?
– ”I början mår man bra men det är viktigt att inte glorifiera stunderna. Ingen tror att de ska bli sprutnarkoman eller missbrukare, ändå är du snart fast. En del klarar sig men vi är många som inte gör det.”
Text: Johanna Darnéus / Foto: Julius Dahlström
