Ivrigt påhejad av fadern studerade Nsrin Hasan statsvetenskap och siktade på en plats i regeringen. Men kriget i Syrien satte stopp för hennes planer, faderns fängslades och mördades. Nu har hon byggt upp sitt liv på nytt och drömmer om att undervisa barn i Sverige.

– Lärare guidar barnen och bygger framtida generationer, säger den nyblivna studenten.

Egentligen har hon alltid velat bli lärare. Hon älskar att lära sig och att lära ut, helst matematik. Ju svårare uträkningar desto bättre. Få saker slår känslan efter att ha löst en riktig komplicerad uppgift, menar Nsrin.

Och hon tar gärna med skolarbetet hem. Under våren har ett av temana varit kroppen och fokus på allmän linje hjärnan. Deltagarna har sett SVT:s serien Skärmhjärnan lett av överläkaren Anders Hansen, som handlar om hur våra hjärnor påverkas av skärmar. Vad gör vi med våra barn, tänkte hon chockad efter att ha sett det första programmet. När deltagarna fick i uppgift att skriva ett PM valde Nsrin att undersöka vad som hände om hennes familj införde skärmförbud.

Maken tyckte om idén och även barnen gick med på den efter milda protester. Hur experimentet gick?

– Vi kom mycket närmare varandra i familjen. Det är lätt både för barn och vuxna att fastna bakom skärmen men nu upptäckte jag att min treåring älskar att sjunga och min nioåring att cykla. De lekte mycket tillsammans och min man och jag pratade mer.

Ungefär samtidigt lärde sig Nsrin att cykla på nytt. Hon kunde cykla som liten men en höftskada hindrade henne som vuxen från att röra sig fritt. Efter höftoperationen kunde hon äntligen gå som vanligt och bestämde sig för att ge cyklandet en chans igen. Först tränade hon i trädgården hemma i Trelleborg, varv efter varv. Sedan tog hon och den äldste sonen ut cyklarna på vägen och hon lyckades.

– Den dagen var vi ute från morgon till kväll. Vi cyklade överallt i staden, säger Nsrin och lyser av lycka och stolthet.

I år har Nsrin bott tio år i Sverige och till sommaren tar hon studenten. Men hur hamnade hon här?

Efter krigsutbrottet och faderns död i Syrien övergav hon statsvetenskapsstudierna och flyttade hon från huvudstaden Damaskus till sin hemstad. Där undervisade hon barn i hemmet. På nätet träffade hon kärleken, en man som precis som hon var kurd och som bodde i Sverige. Nsrin visste ingenting om landet men blev förälskad i mannen och de bestämde sig för att bo i Sverige.

Problemet var bara hur hon skulle komma dit. Eftersom det var omöjligt att nå Sverige på legal väg gick resan via smugglare. Den tog tre månader, kostade 12 000 dollar och hon passerade nio länder. När den sista etappen återstod fick Nsrin reda på att hon skulle smugglas vidare i lastbil (tidigare hade hon flugit). Hon ringde sin man som tyckte att det lät alltför farligt så han körde och hämtade henne. Paret blev stoppade i Danmark, fick böter på 11 000 kronor. De tilläts åka till makens hem i Trelleborg men med vetskapen att Nsrin riskerade att bli utvisad till Danmark då det var där hon hade blivit stoppad. Nsrin berättar hur rädd hon var och vilken lättnad det äntligen var när hon fick uppehållstillstånd tre år senare.

Den första tiden i det nya landet var svår. Hon saknade sin familj och sina vänner i Syrien och även om hon hade maken kände hon sig ensam.

– Jag satt mest hemma och grät. Jag vågade knappt gå ut eftersom jag inte kunde prata svenska. Att äntligen få börja skolan var en lycka, jag förstod plötsligt vad människor sa.

Hur har dina tio år i Sverige varit?

– Jag är ambitiös och kämpar mycket. Jag ger aldrig upp, jag vill gå vidare i livet, läsa på universitetet och utveckla mig. Jag vill inte stanna hemma och bli hemmafru.

Maken kommer från en akademikerfamilj och uppmuntrar henne mycket. Nsrin går upp klockan sex varje morgon och är hemma vid 16 på eftermiddagen. Att hon studerar på Östra Grevie folkhögskola i Malmö beror på att hennes makes bror läste konst på skolan och tipsade henne om den. Hon trivs mycket bra och säger att hon får mycket kunskap i skolan och tränar svenska. Östra Grevie folkhögskola är ett sätt att snabbt integrera sig i samhället då deltagarna får stor kunskap om hur samhället och Sverige fungerar.

Nsrin brukar studera varje kväll mellan 21 och 01. Hon älskar att ha den tiden för sig själv och om hon inte läser en kväll undrar maken om det är något fel.

– Men i sommar ska jag inte studera, då tänker jag vara med barnen, simma och njuta av sommaren. Livet är skönt!

Text: Johanna Darnéus. Foto: Linn Rådström.

Artikel om Nsrin i Sydsvenskan – 2013.