Folkbildaren Jonas: ”Jag vill skapa kritiskt tänkande människor”.
Som barn blev han matad med böcker. Nu är han själv klok som en bok. Skolans uppslagsverk Jonas Hagerlid älskar matte, mat och mahjong men ogillar maskulinitetsnormen.
Jonas föddes 1989 i en familj där utbildning fick stor betydelse. Hans föräldrar var den första generationen som fick chansen till högre studier och utbildade sig till bibliotekarier.
”Det har präglat mig jättemycket. Vi hade alltid böcker hemma, och mina föräldrar läste mycket för mig och min syster när vi var små. Jag fick ofta böcker i födelsedagspresent och julklapp”
Syskonen delar nyfikenheten på världen, men har valt olika vägar. Systern har arbetat utomlands, bland annat i Mellanöstern, och beskrivs av Jonas som språkligt begåvad och rastlös. Själv ser han sig som lugnare och nöjd att vara på hemmaplan.
”Min syster utforskar världen genom resor. Jag gör det mer genom böcker, spel och idéer.”
Redan som barn drogs Jonas till berättelser och bilder. Han läste tecknade serier och fastnade tidigt för visuella uttryck.
”Jag tänker ofta i bilder. Kartor, diagram, visualiseringar. Om man kan berätta något med en bild får man en helt annan överblick.”
Könsroller var inget han reflekterade så mycket över då, men i efterhand ser han hur det påverkade honom.
”Jag är född i en tid där män skulle vara hårda, men normen var redan på väg att förändras. Till exempel att det var okej att läsa Bamse vilket jag gjorde.”
Ändå har den traditionella manliga könsrollen inte passat honom och efter gymnasiet började han studera genusvetenskap, som handlar om hur kön och genus påverkar samhället och om hur makt, normer och identiteter hänger ihop, vid Uppsala universitet.
”Genusvetenskap var supersvårt men väldigt spännande. Jag läste också historia för att jag älskar ämnet, och nationalekonomi för att förstå hur samhället fungerar materiellt. Jag ville ha en bredd i mina studier.”
Intresset för historia hade vuxit fram via datorspel och populärvetenskapliga böcker.
”Jag läste böcker av författaren Peter Englund och spelade historiska spel på 90- och 00-talet. De gav bilder att hänga upp kunskapen på.”
Särskilt drogs han till berättelser om vanligt folk.
”Underklassen är både politiskt och historievetenskapligt intressant. Problemet är att de sällan lämnat källor efter sig utan mest dyker upp i rättsprotokoll.”
Planen var länge att forska. Men när det var dags för masteruppsatsen tog det stopp.
”Jag är perfektionist. Redan min kandidatuppsats tog jättelång tid och var överambitiös. Att skriva master blev för tungt.”
Jonas började samtidigt tveka kring forskarlivet.
”Visst hade det varit coolt att forska men jag är en social person och forskning är ett ensamt jobb. Akademin är ofta en dålig arbetsplats, jag har förstått att många doktorander mår väldigt dåligt.”
Beslutet att bli lärare växte fram gradvis. Jonas gillar att lära och att lära ut och då är läraryrket ultimat: läraryrket har flera likheter med forskaryrket men är mer socialt och lärare arbetar mot små deadlines.
”Jag har haft både fantastiska och usla lärare, och de bra har betytt otroligt mycket.”
säger han och berättar om tre inspirerande pedagoger: läraren i japanska som lärde ut genom rollspel, svenskläraren som trodde på sina elever och alltid hade roliga lektioner, och naturkunskapsläraren vars powerpoints var så fulländade att all information fastnade.
Kärleken förde Jonas till Skåne och det var här han började jobba på folkhögskola. En bekant tipsade om ett vikariat, Jonas hoppade in – och blev kvar inom folkbildningen. Folkhögskolan passade honom perfekt men det tog ett tag innan han hittade sitt sätt att undervisa. Jonas återger vad en deltagare sa efter hans första termin: ”Du var inte så bra i början, men nu är du bra.”
”Det var ärligt och väldigt värdefullt”, skrattar han.
Efter jobb på flera skolor och en ettårig folkhögskollärarutbildning på avancerad nivå på Linköpings universitet hamnade han på Östra Grevie, där han nu arbetat i tre år.
Som lärare beskriver Jonas sig som lugnare än privat. Han pratar tyst vilket skapar studiero i klassrummen.
”Det är en del av min lärarroll. Jag är mer social privat. Jag tycker om att träffa vänner, laga mat och spela brädspel ihop.”
För att trivas som lärare behöver Jonas vara passionerad av sitt ämne, vilket han är av matematik, historia och naturkunskap. Han pratar om skolans roll i samhället:
”En del av min lärargärning är att skapa kritiskt tänkande människor, annars är det lätt att bli lurad. Att vara kritiskt ifrågasättande är en demokratisk grundförutsättning. Skolan ger oss kunskap och tränar oss i att använda våra röster. Att samarbeta, lyssna och säga emot är centralt för ett fungerande samhälle.”
Själv önskar han ett annat samhälle: en värld med större jämlikhet och mindre arbete, en värld där kapitalismen inte längre styr utan där vi lever i samklang med varandra och med naturen. Han tror på en minskad konsumtion och är kritisk till heltidsnormen. ”Varför arbeta tills man stupar?” Själv är Jonas ledig en dag i veckan – en dag han gärna tillbringar i naturen; antingen i skogen eller vid havet, eller på biblioteket.
Han är också en passionerad hemmakock.
”Jag lagar två rätter i veckan. Då har jag alltid något att välja på och slipper laga mat varje dag. Sedan brukar jag lägga till råvaror för att få variation.”
Jonas gillar också att äta ute och beskriver Malmö som en fantastisk matstad. Han äter helst saker som är svåra att göra goda hemma, exempelvis pommes, falafel och kinesiska rätter.
I kväll väntar gäster. Då ska han laga en fiskrätt och en vegansk rätt. Sedan ska kompisarna spela det kinesiska brädspelet mahjong. Till det dricker de te, en annan av Jonas senaste passioner.
”I väst är vin den stora drycken. I öst är det te. Det finns lika mycket djup i te-världen som i vinets värld: olika smaker, dofter, skördningstid, vilka delar av växten som används. Min favorit är svarta kinesiska teer av hög kvalitet.”
Lära ut, lära sig och njuta av tillvaron med god mat och trevligt sällskap – det är folkbildaren Jonas recept för livsbalans.
