Specialläraren Salmas nya plats – skolbänken
Efter tjugo år i yrkeslivet har specialläraren Salma Yaqub nu intagit elevernas plats. Målet är att lära sig svenska och valet föll på Östra Grevie folkhögskola i Malmö.
– ”De andra skolorna jag provade fungerade inte för mig, här har vi riktiga lektioner och lär oss mycket”, säger hon.
I hemlandet Pakistan var hon framgångsrik och arbetade som speciallärare och för FN, i Sverige fick hon börja om från början eller som hon själv uttrycker det: ”I was zero”. Salma flyttade till Sverige med barn och make för tio år sedan. Sverige var det bästa landet i Europa, ett stabilt och demokratiskt land, hade hon hört. Men trots säkerheten trivdes hon inte till en början. Hon saknade sitt aktiva liv och sina föräldrar i Pakistan.
Hon studerade på Linnéuniversitetet i Växjö och sedan entreprenörskap. Hon lärde sig att driva företag. Allt kretsade kring affärer.
– ”Vi byggde upp den ena restaurangen efter den andra och affärerna blomstrade. Dock flyttade vi ofta och jag gick inte på sfi vilket gjorde att jag inte lärde mig språket. I Pakistan levde jag ett väldigt socialt liv med vänner, släktingar och ett utåtriktat arbete. Jag kände mig ensam och utanför i Sverige”, säger Salma.
Språkmässigt var hon på samma nivå som sin son och i samtal med lärare, myndighetspersonal och andra kände hon sig dum och inte alls som den högutbildade kvinna hon var. Salma bestämde sig för att lära sig svenska, hon skulle bara jobba lite till.
En morgon år 2018:
Ring, ring, ring. Väckarklockans alarm ljöd om och om igen. Som genom en dimma hörde Salma larmet och försökte ta sig upp ur sängen, men hon kunde inte gå upp… hennes kropp och hjärna kollapsade. Snart svimmade hon helt.
När Salma vaknade efter två dagar på sjukhuset undrade hon var hon var och vad som hade hänt. Och varför kunde hon inte röra ena sidan av kroppen. Var det en stroke? Läkarna visste inte och Salma utreddes i två månader. När hon blev utskriven och kom hem låg hon mest i soffan och vilade. Salma hämtade sig långsamt efter kollapsen. Allting tog tid för henne och hennes son och make gjorde allt för att hon skulle må bra igen. Först efter ett år kunde hon stå upp igen.
– ”Jag vet fortfarande inte vad som orsakade min kollaps och har inte fått någon diagnos men jag tror att jag blev utbränd. Vi fick allt vi behövde i Sverige men jag förlorade mig själv. Restauranglivet var aldrig min dröm, jag är en känslig och kreativ person.”
Idag är Salma fullt återställd. Hon har fått två döttrar, varav den ena har särskilda behov och behöver mycket stöd. Familjen arbetar fortfarande i sina egna företag. Hon beskriver det som att hon sedan flytten till Sverige har glömt sig själv och sina drömmar. Det är först nu på senare tid som hon har haft tid och energi att fokusera på vad hon själv vill.
– ”Mina drömmar är inte uppfyllda. Ibland undrar jag varför jag inte kan bli som jag var i mitt hemland.”
Hon tystnar en stund och låter blicken vandra ut genom fönstret. Solen skiner och i parken utanför skolan möts hon av prunkade grönska.
– ”Nu äntligen gör jag någonting för mig själv, jag lär mig svenska för att kunna integreras i samhället och för att kunna arbeta. Terminen på Östra Grevie har gett mig tillbaka mitt förlorade självförtroende. Jag känner mig nöjd och är på rätt väg.”
Salma säger att flera kvinnor i hennes omgivning är i en liknande sits som hon. De prioriterar familjen och barnen och glömmer sig själva.
– ”Mitt tips till andra kvinnor och män är att inte sluta utvecklas eller drömma. Jag vet att hindren kan vara många men försök komma ut i samhället, lär dig svenska ordentligt och tänk positivt. När du tänker positivt blir du positiv men ge aldrig upp.”
Själv drömmer hon om att kunna arbeta som speciallärare i Sverige eller att få utlopp för sin kreativa sida och bli inredningsdekoratör.
– ”Jag ångrar aldrig flytten till Sverige, min väg mot målet har bara varit lite krokig.”
Text: Johanna Darnéus / Foto: Julius Dahlström
