Alaa går sin egen väg

Ljust festlinne och klarröd kavaj, kolsvart eyeliner och nylockat hår. Ett fång ljusa blommor glittrar i öronen. Är det fest eller? Nej, en vanlig skoldag för gymnasiedeltagaren Alaa Alattar.

– Jag lever för mina barn och har väldigt lite tid för mig själv. Morgontimmen framför spegeln är min egen tid och jag gillar att sminka och klä upp mig, säger hon.

Det finns ett före och ett efter. Före giftermål och barn, före flykten. Livet före var ett liv tillsammans med familjen; mamman och de fem syskonen. Alaa, som är född i Saudiarabien och även har bott i Syrien och Jordanien, var ständigt omgiven av familjen och släkten. Hon lovordar sin starka mamma som alltid fanns där för sina barn.

När Alaa var liten hade hon stora drömmar. Först ville hon bli dansare, därefter modell och modedesigner. Eller inredningsarkitekt. Alaa skrattar när hon tänker tillbaka på hur hon som liten inredde sitt rum, snyggade till soffan hemma och stylade alla i familjen.

– Jag vill lämna ett fotavtryck i livet, vara någon speciell. Inte bara äta och jobba utan göra någonting. Jag vill inte bara sitta på ett kontor och jobba, säger Alaa.

Ensam i ett nytt land

För över tio år sedan, när Alaa bodde med familjen i Syrien, blev en ung man förälskad i henne. Hon blev smickrad men sa nej, hon var för ung för att gifta sig än. Ihärdigt fortsatte hans uppvaktande och till sist sa hon ja. Kriget rasade i hemlandet och Alaa och maken bestämde sig för att fly till Europa.

– Vår smekmånad blev en smekmånad på flykt. Vi gifte oss i Turkiet, flydde till Grekland, tog oss genom Serbien och Kroatien, berättar Alaa.

Äktenskapet blev lika turbulent som flykten, maken var våldsam och efter att nästan ha blivit misshandlad till döds såg Alaa ingen annan utväg än skilsmässa. För första gången i sitt liv var hon ensam, i ett nytt land och med två barn på ett och två år.

– Jag har inte sett mig som stark tidigare. Jag gjorde som alla andra och följde strömmen. Kanske kom drivkraften från mina barn, de har bara mig, säger Alaa.

Misshandeln är ett trauma som Alaa fortfarande bearbetar. Hon är ledsen över att ingen stod upp för henne när hon behövde det som mest. Många i hennes närhet visste att hon blev slagen och tyckte synd om henne utan att försöka skydda henne. Än idag har hon svårt att förstå omgivningens tystnad.

Viktigt med det egna valet

Alaa säger att hennes familj alltid har haft svårt att visa sina känslor och att familjen enbart kramas om det är någonting viktigt. Själv tycker hon om att krama dem hon gillar och säger att livet blir lättare om man visar sina känslor.

– Jag säger ofta till mina barn att jag älskar dem, att de är fina och de säger samma sak till mig. Jag vill att de ska känna min kärlek och inte skämmas för olika sorters känslor.

Hon vill också att de själva ska få bestämma över sina livsval. Alaa försöker leva som hon lär. Efter skilsmässan bestämde hon sig för att släppa håret fritt.

Hon säger att hon började bära slöja när hon var liten bara för att samhället ville att hon skulle det.

– Ingen frågade min åsikt och jag förstod inte varför jag var tvungen att bära den så jag bestämde mig för att ta bort min hijab eftersom jag ville bestämma vad jag ville och förstå vad jag ville innan jag gjorde det utan påtryckningar från någon. Kanske kommer jag i framtiden att bära slöja igen, men det blir mitt val och inte någon annans.

Läser allmän kurs på engelska

Drömmen om att ”bli någonting” finns kvar men fokus just nu är trygghet och en stabil inkomst för Alaa och barnen. Alaa läser Östra Grevie folkhögskolas allmänna kurs på gymnasienivå i en klass där all undervisning sker på engelska. Klassen är del av ett ettårigt projekt som har blivit verklighet tack vare bidrag från Folkbildningsrådet.

För Alaa är skolan en fristad där hon får utlopp för sin lust att lära, utvecklas och komma ett steg närmare sitt mål.

– Klassen är studiemotiverad och vi lär oss en massa. Läraren Thomas är rolig och min engelska har blivit mycket bättre. Tidigare kände att nästan hade glömt engelskan trots att jag har läst mycket på engelska, nu har jag fått flyt igen.

I december i år tar Alaa studenten och därefter vill hon läsa på universitetet. En tanke är att bli tandhygienist, en annan att bli jurist och hjälpa kvinnor som har varit i samma situation som hon själv.

När universitetsstudierna är avklarade, hon har fått ett tryggt jobb och barnen har blivit äldre, då är det dags för Alaa att blomma. Då kan hon återigen hänge sig åt de kreativa sysslor hon älskade tidigare såsom att rita, sticka, upptäcka världen och kanske starta ett eget företag. Drömmarna och målen finns kvar, det är bara vägen som har blivit lite längre.

Text och foto: Johanna Darnéus