Mer olika än syskonen Arab får du leta länge efter. Ranim är en känslomänniska som älskar rutiner och drömmer om att arbeta för barn och kvinnors rättigheter. Ahmed är social, sover ”aldrig” och är sedan länge sin egen chef.
Ranim väntar och väntar. Brodern borde vara här vilken sekund som helst, intervjun börjar snart. Med blicken söker hon av Persborgs torgs alla hörn; den lilla matbutiken rakt över skolan, frisörsalongen och skrädderiet till höger, den tomma fontänen till vänster. Så upptäcker hon äntligen honom, ser Ahmed parkera bilen och småspringa ur den. Själv var hon en kvart för tidig.
Brodern ler när han ser sin väntande syster:
– Hon har koll på mig. Är det inte mina föräldrar som ringer och undrar var jag är eller vad jag gör så är det hon. Och jag som trodde att jag var fri.
Storasystern nickar allvarligt. Hon har koll på honom av en anledning. En dag fick varken hon eller modern tag på honom. De ringde och ringde utan svar. Familjen blev livrädd och trodde att han hade råkat ut för en olycka precis som sin morbror. Morbrodern var körskollärare för lastbilar och omkom i en krock med ett tåg för två år sedan. Händelsen har satt djupa spår i familjen och trots att de är glada över att Ahmed har ett jobb finns oron alltid där eftersom han jobbar extra som taxichafför.
– Jag jobbade i Danmark den dagen och min telefon fungerade inte, usch, jag har fortfarande dåligt samvete över det, säger Ahmed allvarligt.
Han stänger dörren till biblioteket och sätter sig ner på den bruna pinnstolen, sorlet från deltagare på rast upphör direkt.
– Jag är storasyster och känner att det är mitt ansvar att ta hand om mina syskon, det har jag gjort i hela mitt liv, säger Ranim som är 24 år.
Sedan hon var liten har hon gillat stabilitet. Det får henne att känna sig trygg. Hon trivs med att ha koll, att planera och ha ordning. Samtidigt älskar hon att resa och festa och berättar att hon och maken åker utomlands tillsammans med vänner så fort de får tillfälle. Hon studerade på en rese- och turistutbildning på universitetet i Beirut innan hon flyttade till Sverige för fyra år sedan.
– Vi har många vänner kvar i Libanon och träffas ofta i olika länder. Vi brukar leva lyxigt när vi är på semester med hotell, stor frukostbuffé och fest på kvällen. Jag älskar att äta god mat, dansa och lyssna på musik.
Lillebror Ahmed, 23 år, gillar också att resa, men inte lika mycket som sin storasyster. Han älskar mest att tjäna pengar och rå över sig själv.
– När vi kom tillbaka till Sverige efter alla år i Libanon satt jag först hemma i flera månader. Jag visste inte vad jag ville göra eller vart jag var på väg. En dag frågade min pappa mig om det var så jag ville ha livet: äta, sova och gå på toa, säger Ahmed.
Frågan gav honom en tankeställare och svaret blev nej. Han ville leva, jobba och träffa människor. Men först behövde han träna upp sin svenska.
Ungdomar som är födda och uppvuxna i Sverige som behöver studera svenska? Familjen flyttade till föräldrarnas hemland Libanon när Ranim och Ahmed var tretton och tolv år.
Syskonen lyser upp när de berättar om hur spännande Libanon var för dem som små. Det var sommar jämt och ”lite kaos”.
– Människor gjorde lite som de ville, det fanns inga regler, säger Ranim.
Ahmed lärde sig att köra bil som 14–15-åring och älskade friheten som Libanon gav honom. I efterhand säger han att det var galet att han körde bil så ung men han förstod inte bättre. Familjen hade god ekonomi, syskonen gick i privatskola i sitt nya hemland och levde ett bekvämt liv.
Libanon har länge räknats som ett av Mellanösterns stabilare länder men när ekonomin rusade mot botten till följd av bland annat oroligheter i närområdet fick många libaneser svårigheter att klara sig. Familjen Arab bestämde sig för att återvända till Sverige 2019.
Ahmed har alltid tyckt om Sverige och hade ofta kontakt med sina svenska vänner under åren i Libanon. Ranim däremot trodde aldrig de skulle flytta tillbaka. Hon hade glömt mycket av svenskan och fick börja om på noll.
– Det var tufft och tråkigt. Sverige var som ett nytt land för mig, jag kunde ingenting och hade inga vänner. För Ahmed var det lättare, han älskade att hänga på fritidsgården, spela Playstation och träffa folk.
– Lättare kanske men inte lätt. Och så var det det här med vädret. Kommer du ihåg när vi åkte till Tosselilla sommarland i juni och det regnade? skrattar han.
SFI klarade de snabbt men vart skulle de vända sig härnäst? Deras kusin, frisören på Persborgs torg, tipsade om Östra Grevie folkhögskola och de blev antagna. Båda trivdes direkt och efter en kort tid i samma klass på grund började de på allmän kurs – i olika klasser. De tycker om att gå på samma skola, Ahmed gillar sin systers omtanke om honom och Ranim beskriver sin bror som hjälpsam. Hon litar på honom och kan alltid gå till honom när hon behöver någonting.
Ahmed kommer ofta till systerns klassrum på nedervåningen för att prata.
– Ja, inte bara med henne, jag känner många i klassen.
I framtiden hoppas syskonen på ett ”bra jobb” vilket har olika innebörd för dem. Ahmed har ansökt till busschaufförsutbildning och hoppas komma in på den. Hans högsta mål är att ha ett bolag i taxi eller restaurangbranschen och som han kan tjäna pengar av dygnet runt.
– För mig är ett bra jobb att vara socionom och arbeta med barn och kvinnors rättigheter eller att undervisa barn i matte, jag gillar matte. Sedan hoppas jag på en hög lön, en fin lägenhet och bil. Och en massa härliga resor, säger Ranim.
Text: Johanna Darnéus, bild: Linn Rådström