Matilda och jag sitter och pratar i ett litet och ganska tråkigt grupprum, men utanför har mörkret börjat lägga sig och plötsligt börjar det snöa så där som det aldrig gör i Skåne precis före jul.
Vi sitter alldeles tysta en stund medan vi förvånat tittar på snöflingorna virvla kring utebelysningen.
Sedan fortsätter Matilda:
”Jamen, jag vill ju vara den goda. Andra kanske vill vara den smarta, men för mig är det goda den finare kvaliteten. Det krävs så mycket mer än IQ för att vara snäll.” Matilda är en snäll människa, mot människor, och mot djur. Det är där hennes starkaste drivkraft ligger: ”Alltså, jag tror ärligt att det är djur och det är ända sedan jag var liten. Jag märker när jag har fosterhundar hur jag blir starkare och mår bättre.”
Matilda Stegle Sebrén går högskoleförberedande på allmän kurs och slutar till jul. Nästa steg är att studera till veterinär. Jag frågar om hon är orolig att kanske inte komma in. ”Jag är inte orolig för att ta mig dit. Jag vet att jag kommer att kunna göra det jag vill på något vis, och det känns jäkligt skönt.”
Jag frågar vem hon är idag, och hon svarar: ”Bra fråga. Just idag är jag en i mängden, men jag är på väg mot ett bättre Jag, en som kan göra gott som livsstil.” Men jag förstår inte: ”Du arbetar väl redan en massa ideellt? Vem är du idag, som du inte tycker är tillräcklig?” Matilda förklarar, att inte förrän hon har skaffat sig nödvändig kunskap – som veterinär – och kan arbeta – som veterinär – kommer hon kunna göra det där avgörande goda arbetet.
”Du har ju pluggat tre år på naturvetenskapliga programmet, så varför sökte du inte direkt till veterinärutbildning? ”
Matilda svarar ganska direkt: ” Det handlar om mer än ämneskunskap, att till exempel få utvecklas som människa. Här har jag nog utvecklats mest, trots att jag har pluggat jättemycket tidigare. Det här är första gången det är roligt att komma till skolan. Tidigare har jag inte haft någon bra klass, men här är alla så oerhört snälla mot varandra. Och vi är väldigt olika. Det är som att ha vänner. Om någon är sjuk så saknar man den och hör av sig till den.”
Det är snart dags att springa till tåget, så jag hinner inte fråga om vad som gör henne förbannad. Men, jag ber henne välja en låt som skulle kunna vara höst: ”En frostig höstmorgon, eller kanske alla säsonger? Nä men en frostig höstmorgon. *Heartbeats* av José Gonzalez.”
Matilda Stegle Sebrén har gått Allmän kurs – Högskoleförberedande på Östra Grevie. Läs mer om utbildningen här (öppnas i ny flik)
Av Stina Svensson
Foto Linn Rådström