Bruno står på St Knuts torg

Porträtt – ”Jag vill känna att jag gör världen till en bättre plats”

Det är eftermiddagsdunkelt i biblioteket, och vi har satt oss lite avsides för att inte störa de andra som vill arbeta ostört. Jag undrar vem han är just nu.  ”Nämen, jag är väl Bruno, 19 år och som pluggar på folkhögskola för att fixa gymnasiebehörigheten. Och för att skaffa fler möjligheter i livet.”

Men det kan väl ändå inte vara det enda som definierar honom?  ”Jag är också en kompis, en son, en pojkvän, och lite annat smått och gott.”

Bruno Merö, 19 år och studerande på allmän kurs, är nog ännu mer än så. Framför allt verkar han vara en människa som vill ha roligt och göra roligt, men med allvarlig grundplatta. ”Alltså, jag försöker vara en positiv prick och som förhoppningsvis kan hjälpa andra, förändra och göra någonting bra. Men, man ska inte ta allting så seriöst. Jag tycker om att skoja, flippa och cykla!”

En studiekamrat sticker in huvudet och avbryter Brunos tankar. Kamraten är minst tio år äldre än Bruno, vilket i stället får mig att börja tänka: ”Har du hunnit med en vända på ungdomsgymnasium?” Han fäster blicken på mig och svarar med fast stämma: Ja, det har jag!”. Han gör en dramatisk paus och fortsätter: ”Jag testade en vecka, men insåg att det inte var något för mig. Däremot fick jag sedan möjlighet att praktisera på olika arbetsplatser, och det blev en viktig och lärorik paus för mig. Och som gav mig motivationen tillbaka.”

Och nu är han på Östra Grevie folkhögskola. Har motivationen också format drömmar om framtiden? Bruno berättar att han tidigare haft ganska tydliga bilder av yrken, men nu vill han bara njuta och ha kul, och någonstans på den resan hitta det stadiga. ”Jag vill inte bli fixerad vid pengar, utan hitta något som är kul och bra, och något som har en bra påverkan. Känna att jag gör världen till en bättre plats och livet mera värt att leva.”

Det är en fin ingång till livet, men kan Bruno också bli förbannad och i så fall på vad? Det är första gången under vårt samtal som Bruno behöver tänka efter, och när han väl svarar så är han till en början lite svävande: ”Nä vet inte riktigt, jag tror inte det är så mycket. Kanske att respektlösa människor inte är så najs. Att behöva ha med fyrkantiga att göra kan vara störigt. ” Men jag ger mig inte och frågar när han senast var förbannad. Den frågan visar sig vara nyckeln till Brunos vara förbannad-minne. ” Jo förresten! Jag kan bli förbannad när saker inte går som jag vill. Typ när plugget strular eller tåget är sent, då kan det brinna till rejält.”

Han utvecklar resonemanget om förbannad i svaret på sista frågan, nämligen den om vilken låt som skulle kunna vara hösten. ”Idag hörde jag julmusik och då blev jag jätteglad. Julmusik under senhöst är jättenajs, men julmusik i början av hösten är hemskt. Det är som att dricka julmust i oktober – det gör mig förbannad!”

Intervju med Bruno Merö, allmän kurs gymnasium för vuxna, ht 2021. Läs mer om utbildningen här.

Text: Stina Svensson

Foto: Linn Rådström

Porträtt – ”Jag vill känna att jag gör världen till en bättre plats”

Porträtt av Nora
Öppet hus - SFI – Affisch
Skip to content