Jag har hört kursdeltagaren Mahvash beskrivas som en ”kvinnorättskämpe” av lärare på skolan och jag frågar henne om det är en benämning hon står bakom: ”Ja, absolut” svarar Mahvash självsäkert.

Mahvash, som studerar på vår omtyckta Serviceassistentutbildning kommer ursprungligen från Iran. Ett land som just nu pyr av motstånd och protester som reaktion på 22 åriga Mahsa Aminis död. Mahsa greps och misshandlades så grovt av den iranska sedlighetspolisen att hon tillslut avled. Hennes brott?
– Hennes huvudsjal, hijab, täckte inte håret tillräckligt.

Folket fick nog och gick ut på gatorna och visade sitt missnöje.
Motståndet vi nu ser från folket säger Mahvash har bubblat under ytan länge.
Hon kallar det för ”kvinnornas och ungdomarnas revolution” och vidareutvecklar genom att beskriva det som:
”Den första feministiska kvinnorevolutionen i hela världen – där de för närvarande leder hela det iranska folket i protest”.

Kvinnokampen och människors rätt till frihet är något hon brinner för.
Tidigare jobbade hon som lärare i konsthistoria, på en skola med fokus på konstnärlig inriktning i staden Shiraz. Många av eleverna var kvinnor, som Mahvash och hennes lärarkollegor öppnade ögonen på och inspirerade. Det ledde dessvärre så småningom till att regimen fick ögonen på skolan och stängde ner den.
Många med kopplingar till skolan greps dessutom och kastades i fängelse.

Mahvash sökte sig därefter till Sverige, som hon bott i sedan 2011.
Hennes två söner – dag 34 och 32 år gamla, kunde hon dessvärre inte få med sig. Vilket hon så klart sörjer.
Hon berättar att en av hennes söner försvann spårlöst, under en period av 2 års tid. Mahvash hade ingen aning om vart han befann sig och ingen verkade veta något. Han hade fullständigt gått upp i rök. Tillslut fick hon reda på att han hade kastats i fängelse. Bara sådär. Inget unikt i Iran, där kritiskt tänkande kring de styrande bestraffas hårt. Mahvash suckar tungt.

Likt många perser följer Mahvash just nu frenetiskt uppdateringarna i sociala medier om hemlandet. Hemskheterna som avlöser varandra tär på Mahvash. Då finner hon inre ro och terapi med hjälp av konsten.

Mahvash har varit kreativ så länge hon kan minnas. I skolan hade hon svårt att fokusera på vad läraren sa, då hon i stället var upptagen med att teckna. Den kreativa biten har hon senare i sitt yrkesliv förmedlat till andra. Mahvash har nämligen jobbat med handikappade i Iran och senare flyktingungdomar i Sverige, med något hon beskriver som ”konstterapi. Hon upptäckte den lugnande effekten som målande och kreativt skapande kan ha på stressade människor. Hon själv inkluderat. Jag frågar henne om hennes favoritmedium när hon målar. Olja? Akryl? Vattenfärg? Pastell?
Nej, valet av färger har en större central del av hennes skapande än valet av medium.

”Jag använder mig av ’mixed materials’ och olika typer av material” säger Mahvash.

Just nu rör hon inte färgerna blått eller grönt när det kommer till hennes konst. Det är alldeles för positiva färger i oroliga tider som denna.

På tal om konst så var det faktiskt konsten som lockade Mahvash till Östra Grevie folkhögskola. Hon hade fått nys om en utställning, arrangerad av kursdeltagare på våra Konst och design-inriktningar.
Tanken fanns först att söka sig in dit men lotten föll i stället på Serviceassistent. Förutom det kreativa är nämligen hjälpsamheten en röd tråd i Mahvash liv.

Avslutningsvis frågar jag Mahvash vad hon tror resultatet av protesterna i Iran kommer leda till? Hon ser mig i ögonen och svarar:

”Vi kommer få en kvinnlig ledare i Iran”.