Yandeh Njie, 26 år, är van vid fördomar och okunskap om sin världsdel. Med tålamod och ett leende svarar hon på frågor om hemlandet Gambia. 

”Svaret på alla frågor är ja. Ja, vi har butiker i Afrika. Ja, vi går på restaurang ibland.”

Yandeh har fullt upp om dagarna. Samtidigt som hon studerar svenska lär hon svenskarna mer om det lilla västafrikanska landet där hon växte upp – ett land som få här känner till. 

”Fast jag visste knappt någonting om Sverige heller innan jag kom hit. Bara att det var kallt”, säger hon och skrattar. 

För kärlekens skull lämnade hon allt hon kände till. Kärleken heter Jonas, och hon beskriver honom som en ”sweet, peaceful and caring guy”. Han är från Danmark och de kom i kontakt med varandra genom Yandehs halvsyster vars mamma är danska.

Deras första möte skedde över telefon, och eftersom det sa klick direkt bestämde han sig för att resa till Gambia för att träffa henne. Fjärilarna fladdrade i magen på dem båda och Yandeh minns hur nervös hon var inför mötet. Dessutom hade hon aldrig dejtat en vit man innan, hur skulle det gå?  

Visst var det en kulturkrock. För Jonas var nästan allt annorlunda – maten, språket och människorna. Hur kunde folk äta med händerna? Var fanns besticken? Han förstod inte heller varför främlingar hälsade på honom på gatan.  

”I Gambia umgås vi hela tiden. Vi bor tillsammans, äter tillsammans och gör mycket tillsammans”, säger Yandeh.  

Men vem bryr sig om kulturkrock när kärleken slår till?  

”Han var allt jag behövde och för honom var jag redo att helt förändra mitt liv”, säger Yandeh.  

Och så inledde paret den långa processen med att få uppehållstillstånd till Yandeh. Med dokumentet i ena handen och makens hand i den andra mötte hon först Danmark och sedan Sverige. De valde att bosätta sig i Sverige då det var lättast för dem.  

Den första tiden i sitt nya hemland var präglat av ensamhet. Hon var inte ensam; maken och svärföräldrarna fanns vid hennes sida – men hon längtade efter sin familj och sina vänner. De hade levt sida vid sidan och nu befann de sig i en annan del av världen.  

Efter ett år i Sverige blev Yandeh antagen till SFI på Östra Grevie folkhögskola. Nu har hon studerat här i ett läsår. Yandeh berättar att skolan var avgörande för henne. Den gav henne ett sammanhang. Här fick hon nya vänner, började lära sig språket och förstå hur det svenska samhället fungerar. 

”Det var då Sverige blev mitt hem”, säger hon. 

En kulturell skillnad som hon tycker är synd i Sverige är att man måste boka en träff i förväg om man vill träffa vänner.   

”I Gambia är dina grannar som din familj, där kan de hälsa på när som helst. Här i Sverige måste man boka i förväg. Och en del grannar hälsar inte. Jag frågade min man varför och han sa att man lär känna varandra efterhand och då säger hej”, berättar Yandeh.  

Till en början var den största utmaningen med flytten från Gambia till Sverige längtan efter familjen och vännerna. När den hade lagt sig blev det språket, berättar Yandeh.  

”Uttalet är jättesvårt. Jag försöker prata svenska, men folk säger ofta ”va?” direkt. Då testar jag igen tills jag lyckas.” 

I skolan pratar hon svenska så mycket som möjligt. Eftersom klasskamraterna kommer från många olika länder är svenska deras gemensamma språk. Många av dem talar inte engelska, vilket gör att Yandeh får extra träning varje dag. 

Engelska har hon däremot inga problem med. Tillsammans med wolof, det lokala språket i Gambia, är det hennes modersmål. Dock försöker hon undvika att tala engelska eftersom hon vill lära sig svenska så snabbt och bra som möjligt.  

Yandeh lyfter fram läraren Tina Minguet som en viktig anledning till att studierna går framåt. 

”Tina är jättebra. Hon gör lärandet lätt för oss.”

Läraren Tina ler när hon får höra Yandehs komplimang. Hon berättar att Yandeh, trots att hon ofta påtalar svårigheten i att lära sig svenska, gör precis det som krävs när någonting är svårt. 

”Hon frågar tills hon förstår, studerar extra på biblioteket och tar alla tillfällen att träna svenska med klasskamrater och andra. Samtidigt sprider hon mycket glädje och skratt omkring sig”, säger Tina. 

I Gambia jobbade Yandeh på bank och hon vill gärna arbeta vid sidan av studierna i sitt nya hemland. Hon har sökt flera jobb men ännu inte fått någonting.  

”Varför är det så svårt att få jobb i Sverige?” frågar hon och säger att hon ska söka även i Danmark där maken arbetar.   

Nu närmar sig SFI-studierna ett slut för Yandeh och hon är redo för nästa delmål: att läsa på grundskolan och sedan på gymnasiet på folkhögskolan. Därefter siktar hon på universitetets sjuksköterskeprogram. Yandeh avslöjar att det är en gammal dröm som fick vila när hon jobbade på bank, men som nu har vaknat till liv.  

Yandehs moster är sjuksköterska och familjerna bodde tillsammans i hemlandet.  

”Jag såg upp till henne och tänkte att jag en dag skulle bli som hon; hjälpa sjuka människor. Det är ett meningsfullt jobb. Nu har jag tagit första steget.”

Text: Johanna Darnéus / Foto: Julius Dahlström