Gå inte för nära svenskarna på gatan. Sätt dig inte bredvid en svensk på bussen. Om bussen är full och du måste sitta bredvid någon – börja absolut inte småprata för då tror personen att du är tokig. Dessa tips fick Sharon Bessem Etchi när hon började studerade på SFI.
– Visst är råden lite överdrivna men det ligger någonting i dem. Förutom det vackra vädret i Kamerun är gemenskapen någonting jag saknar här i Sverige. I Kamerun bryr vi oss om varandra och man känner sig aldrig ensam. I Sverige kanske inte ens grannen hälsar när du möter den i trappan.
Förutom det älskar Sharon Sverige. Hon kom hit år 2006 efter att ha träffat en landsman som bodde i Sverige. Det enda Sharon visste om landet var att det var kallt. Men, tänkte hon, det kommer nog gå bra, jag är inte den första invandraren.
Hon vägrade leva på försörjningsstöd utan tog direkt arbete som hotellstädare. Jobbet var slitsamt med stressiga arbetspass, långa dagar och korta raster. Redan då drömde Sharon om att studera på universitet. Hennes familj och vänner är universitetsutbildade och hon kände sig stundtals utanför.
I Kamerun är utbildning a och o. Det medför ökad status och respekt på ett helt annat sätt än här i Sverige, säger hon.
En söndag under gudstjänsten i Pingstkyrkan, som Sharon tillhör, tipsade en kvinna henne om att bli vårdbiträde. Sharon hade ingen aning om vad arbetet innebar. I hemlandet vårdas äldre i hemmen av barn eller tjänstefolk. Men hon fick arbete på ett äldreboende i Arlöv och de boende älskade henne. Sharon var även mycket uppskattad bland personalen på grund av sitt respektfulla sätt och sitt lugna bemötande av de äldre.
– En dag frågade chefen mig om jag inte skulle läsa till undersköterska eftersom jag var så duktig. Jag sa att mitt mål var att bli sjuksköterska och fick veta att en undersköterskeutbildning var ett steg på vägen.
Under nästan två år studerade och arbetade Sharon parallellt. Tiden var knapp men hon älskade studierna och blev uppmuntrad att läsa vidare av sin mentor och favoritlärare.
Sharon fick en fast deltidstjänst på ett annat äldreboende och började samtidigt som timvikarie inom psykiatrin eftersom det var den inriktning hon valt i studierna.
– Kunskap i psykiatri ger dig en helt annan förståelse av människor. Det är skillnad på att gipsa ett brutet ben och hjälpa till att läka en människa med psykiska besvär eller sjukdom.
Hon säger att personer med psykiska sjukdomar kan se friska ut på utsidan men brottas med ”allt möjligt” på insidan. Att få följa en persons tillfrisknande är fantastiskt och ger Sharon en mening, säger hon.
I Kamerun är psykiska sjukdomar och psykisk ohälsa tabu och det är det även delvis i Sverige, menar hon. Om en person har ont i magen eller högt blodtryck kan den ofta tala högt om det. Men en människa som hör röster eller är bipolär kanske inte lika lätt känner att den kan prata om det. Detta leder till att många människor ”gömmer sig” och väntar in i det längsta med att söka hjälp, menar Sharon.
En kväll på jobbet pratade Sharon med en kollega som likt hon, arbetade timmar inom psykiatrin. Kvinnan studerade till sjuksköterska och tipsade Sharon om att läsa upp sina betyg på en folkhögskola för ökad chans att komma in på drömutbildningen. Kollegan läste själv på Östra Grevie folkhögskola i Malmö.
Det är ju där jag tvättar min bil, tänkte Sharon. Det var torsdag kväll och Sharon kunde inte släppa tankarna på folkhögskolan. Östra Grevie, Östra Grevie, Östra Grevie tänkte hon och kunde inte sova på hela natten. Tidigt morgonen därpå letade hon upp skolan – men dörren var låst. ”Hej, kan jag hjälpa dig?” frågade en kvinna, läraren Camilla Kvist, Sharon. Sharon hänvisades till skolassistenten Marta Cammelli och till ansvarig lärare för det högskoleförberedande programmet, Jenni Ringborn.
– Jag grät när jag pratade med Jenni. Jag tänkte att det var min sista chans att kunna bli sjuksköterska. Jag vill så gärna lyckas med det, säger Sharon.
Sharon läser nu sin andra och sista termin på Östra Grevie folkhögskola. Det har varit en lärorik period och ett nytt och för henne annorlunda sätt att lära sig då skolan arbetar tematiskt och ämnesintegrerat i stället för att exempelvis läsa 40 minuter historia på morgonen, följt av 60 minuter matte och sedan 40 minuter naturkunskap. Hon upplever att hon lär sig mer och på ett djupare plan än under sina tidigare studier. Nu kämpar Sharon för att få de behörigheter som krävs för att söka sjuksköterskeprogrammet på Malmö universitet till hösten och för att få ett så högt omdöme som möjligt.
– Varför det är så viktigt för mig att bli sjuksköterska? Sjuksköterskor kan mycket och har ett stort ansvar inom vården. Chanserna är även stora till vidareutbildning. Sverige har gett mig så mycket och nu vill jag ge tillbaka genom att hjälpa människor.
Sharon läser högskoleförberedande på Folkhögskolan i Malmö.
Text: Johanna Darnéus
Foto: Privat från Sharon
