Säkerhetspolisen fann skönheten i Sverige  

Inspirerad av polisfilmer och med en förkärlek till uniform och blåljus slog Aljush Shemshedins hjärta volter när stadens polisutbildning besökte hans skola i jakt på nya aspiranter. Dagen efter studenten ansökte han – och kom in. Nu har han lagt uniformen på hyllan för att satsa allt på kärleken.   

Områdespolis, trafikpolis, teamledare i insatsstyrkan och slutligen säkerhetspolis. 37-årige Aljush har arbetat som polis i hemlandet Makedonien i sexton år och löst alla sorters brott. Tiden inom säkerhetstjänsten får han ej prata om, men de andra jobben berättar han gärna anekdoter. En gång, berättar han, hade han stressat på morgonen och råkat parkera sin privata bil i polisgaraget. Sedan höll han på att ta den när han skulle på uppdrag. En annan gång hade en polis som just skulle gå i pension skyddat och övervakat en demonstration i civila kläder. Han hade tagit ut pensionen i förskott. Och när Aljush skulle be om sin frus hand från hennes pappa och kom dit i polisuniform blev svärfadern orolig. Vad gjorde en polis hos dem, vad hade hänt?  

Aljush skrattar och blickar ut genom fönstret på lärarnas kontor på Östra Grevie folkhögskola i Malmö. Blicken dröjer sig kvar på trafiken utanför och för en stund försvinner han bort i tankarna.  

– Vad jag saknar mest med jobbet? Kollegorna. Vi skojade hela tiden. Med cheferna och när vi var ute i tjänst var allt mycket seriöst och vi väldigt disciplinerade men på kontoret slappnade vi av.  

Hans kärlek till yrket handlar om att vilja hjälpa människor och gilla att lösa problem. Aljush gillar variationen i polisyrket, att det hände någonting nytt varje dag. Ena dagen medlade han mellan grannar som kommit i luven på varandra, den andra skyddade han högt uppsatta politiker och den tredje arbetade han preventivt mot kriminalitet.  

Lärde sig svenska genom lagboken

Nu tillbringar han dagarna i skolbänken. Av skolans nästan 200 deltagare är han den enda som använder ett lexikon för att översätta och lära sig nya ord. Exemplaret av Lexins svensk-makedonska lexikon är vältummat och några sidor saknas, men hade inte använts på flera år när Aljush började på skolan i våras. Nu har det fått en ny ägare. Inom säkerhetstjänsten fick poliserna av säkerhetsskäl inte använda smartphones så Aljush är ovan vid mobiltelefoner, både att ringa med dem och att använda dem i skolarbetet.  

– Jag har testat översätta med mobilen men det blir mer rätt med ordboken och jag lär mig mer när jag ser orden i en bok, säger han.  

På tal om böcker, den första bok han läste på svenska var lagboken. Han hade precis kommit till Sverige och stod i kö till sfi. Aljush gillar inte att rulla tummarna utan började lära sig svenska genom lagboken. Nivån var väldigt avancerad, erkänner han, och kanske är det först nu på gymnasiet som han förstår den men hans slutsats är att svensk och makedonsk lag är snarlik.  

Förutom studier av svensk lag började han arbeta som ”flyttgubbe” efter tre månader i landet. Snart fick han en plats på sfi och studerade distans. Efter åtta månaders studier var han klar och redo att börja på grund. Då var coronapandemin över och skolan öppen på nytt. En av de första lärarna han träffade hette Gordana Bojevska. Hon måste komma från Makedonien, tänkte Aljush. Han hade rätt, läraren Gordanas föräldrar arbetskraftsinvandrade till Sverige på sextiotalet och blev kvar.  

– Jag kände direkt en samhörighet med henne, det var tryggt att ha en lärare som kunde förklara på mitt hemspråk, säger han.  

Klarade grund på rekordtid

Aljush klarade grundskolan på rekordtid – en termin – och studerar nu första terminen på gymnasiet. När han är klar drömmer han om att återigen arbeta som polis.  Från erfaren och välbetald polis till student – vad var det som fick Aljush att lämna hemlandet? En mörk skönhet vars namn börjar på bokstaven E.  Paret träffades redan som unga i Makedonien. Några år senare började de skriva meddelanden till varandra på Messenger.  

– Jag frågade hur läget var, skrev att hon var vacker. Sedan blev jag kär. Nej, det hände tidigare, det var kärlek vid första ögonkastet, skrattar han.  

En gång på Messenger frågade hon om de kunde prata i telefon. Hon sa att hon älskade honom och frågade chansen.  Svaret vet ni redan. Problemet var bara att de var unga och kärlek innan giftermål tabu inom deras familjer. Därför fick paret smyga med sin kärlek och först efter några år kunde de gifta sig.  Aljush och E hade svårt att komma överens om var de skulle bo. Han bad henne att flytta till Makedonien – ”Makedonien är bäst, kom hit!”. Hon kontrade: ”Sverige är bäst, kom hit!”. Hon segrade. Och efter fyra år i Sverige trivs han bra. Till en början var tillvaron svår. Han saknar fortfarande jobbet och modern mycket och allt var nytt i Sverige: språket, mentaliteten, människorna. Han började om från noll men valet var hans och målet tydligt. Dessutom är Sverige ett fantastiskt land, säger han.  

– Sverige är det bästa landet. Här finns ett socialt skyddsnät som saknas i Makedonien. Alla här är lika inför lagen och som student finns exempelvis studiemedel. Jag hade ingen aning om vad CSN var så jag fick fråga min fru. Hon har motiverat mig mycket.  

Om tio år hoppas Aljush ha fått ett ”bra jobb” inom polisen, bildat familj och lyckats övertyga systrarna och modern att flytta till Sverige. Han tror att allt, förutom den sista punkten, kan uppfyllas. Dessvärre är modern är inte lika förtjust i Sverige som sin son.  

– Mamma hälsade på en gång. Hon skulle ha stannat länge men åkte snabbt hem. Mamman bor i ett hus i en by, odlar mycket och älskar naturen. Hon kände sig instängd i vår lilla lägenhet. Vi får väl köpa hus och flytta ut på landet.   

Text och foto: Johanna Darnéus