– Rana, kan du hjälpa oss att öppna klassrummet? – Rana, har du nycklar? – Rana, kan du komma lite? Rana Noureddine svarar tålmodigt, låser upp klassrum och vet namnet på alla elever. Det märks att hon är välkänd och självklar på skolan och att hon trivs i sin nya yrkesroll.
– Åh, jag gillar att göra alla nöjda! Jag tycker om att göra något bra och tänker att det kommer tillbaka till en.
Solen strilar in genom de stora glasfönstren i foajén på Aggarpskolan i Svedala. Rana hälsar på både lärare och elever och hittar överallt i skolbyggnaden. Att hon som lärarassistent behövs på skolan råder det enligt Rana ingen tvekan om. Klasserna är stora och lärarna har svårt att räcka till för alla 27 elever i klassrummet. Rana berättar om situationer när vikarierar tagits in och det har blivit kaos och då hon som lärarassistent har fått vara den fasta trygga punkten för flera av eleverna.
Positivt att studera senare i livet
Rana föddes i Libanon 1982 och kom till Sverige för femton år sedan. Hon har tre barn som alla snart är tonåringar och har länge längtat ut i arbetslivet och efter att hitta en yrkesroll som hon trivs i och som känns viktig. Att Rana började studera till lärarassistent först som 39-åring upplever hon mest som positivt. Hennes egna barn tyckte dock först det var lite märkligt.
– De sa ”Men mamma, du är ju snart 40 år och pluggar!”.
Rana tycker att det är bra att visa att det aldrig är för sent att studera och att vi oavsett ålder kan välja själva vad vi vill göra. Rana tycker att det har varit enklare att göra rätt val senare i livet. Hon tycker också att det är enklare att studera med äldre barn och att hon har mer tid och bättre fokus nu än när barnen var små. När jag undrar om hon är samma Rana idag som hon var för femton år sedan skrattar hon.
– Nej, då var jag så blyg! Om någon ville att jag skulle presentera något sa jag direkt nej. Det har varit helt annorlunda nu, jag har känt mig trygg i min klass och med lärarna och har känt att jag kan!
Har även blivit en bättre förälder
När Rana får frågan om vad som fick henne att välja just lärarassistentyrket lyser hennes ögon upp. Hon behöver inte tänka mer än någon sekund innan hon svarar.
– Jag älskar att arbeta med barn. Barnen är vår framtid. De är världens bästa människor!
Att utbilda sig till lärarassistent har inte bara gett Rana en yrkesutbildning utan har också gett henne mycket på det egna personliga planet. Rana förklarar att hon genom att ha en son som är i behov av särskilt stöd har en stor inblick i hur viktigt det är med insatt personal som kan hjälpa eleverna. På så sätt har lärarassistentutbildningen hjälpt henne både in i arbetslivet och att bli en bättre förälder.
– Jag har ett annat öga nu, inte bara mammaögat. Jag vet våra skyldigheter och rättigheter och hur jag kan hjälpa både min son och andra barn på bästa sätt.
Ser ljust på framtiden
När vi ses är det snart sommar och de sista skälvande veckorna på terminen. All teori som lästs och reflekterats ska nu testas i praktiken. Det är den sista veckan på praktiken och det återstår bara två dagar på Aggarpskolan. Rana tycker det kommer kännas sorgligt och märkligt att lämna skolan.
– Åh, det känns tufft att lämna. En av eleverna som jag jobbat mest med grät när jag berättade att det är min sista vecka. Jag har lovat att komma och hälsa på.
Rana känner även sorg över att lämna lärarassistentutbildningen och klassen som blivit som en familj, men hon känner sig ändå redo att ge sig ut på egna ben och känner sig lugn inför framtiden.
– Jag känner mig redo för arbetslivet! Jag vill vara rätt stöd på rätt plats.
Intervju och fotografi: Viola Sten
